Provar en lite för tajt pennkjol inför Ewes födelsedagsfirande.
Och det enda jag kan tänka är att det skulle ha varit en mage där nu som hade tagit emot 😔💔
Provar en lite för tajt pennkjol inför Ewes födelsedagsfirande.
Och det enda jag kan tänka är att det skulle ha varit en mage där nu som hade tagit emot 😔💔
Socialkontoret, strax efter lunch:
*Klonk, Klonk, Klonk klonkklonkklonk*
Ljudet av smattrande klackar mot korridorsgolvet som snart bryts av mot ett desperat rop på hjälp;
"Karro, Kaaarro! Faxen pratar med mig! Vad ska jag göra?"
Karro (som alltså är född lite tidigare på 80-talet och har faktiska minnen av faxar) reser sig upp med ett suckande skratt.
"Vad är det nu ni har gjort?"
Jag provar igen att skicka iväg bokningsbekräftelsen till kvinnojouren. Livrädd för att viktig sekretess ska spridas runt av denna obegripliga maskin.
Spänningen stiger och efter kopplaupptillmodem-ljudet hör vi igen ett "Hallå?" från faxen.
Scenen som utspelar sig därefter är fyra tjejer som står i ett trångt postrum och försöker förstå vart faxpratet kommer ifrån och vart "mikrofonen" sitter så att vi kan svara. I kör ropar vi "HALLÅ?!" utan någon respons. Karro trycker lite planlöst på några knappar. Jossan böjer sig ner och lutar örat mot sidan av faxen i ett hopp att denna monolog skall utvecklas till något annat. Hon informerar sedan om att vissa har sina faxar kopplade till sina stationära telefoner, vilket dock inte soc verkar ha.
Jag är nojig över att denna "Hallå" på andra sidan har hört vårt desperata babbel, men så verkar alltså inte vara fallet.
Jag förbannar Karro lite lätt i mitt huvud för att hon inte varnade mig för detta scenariot när hon gav mig lektionen "Fax for dummies".
Sedan bestämmer jag mig för att faxen är ett förlegat kommunikationssätt som snart kommer dö ut. Alltså är det onödigt att lära sig det.
Skickar iväg bekräftelsen som ett inscannat mail istället. Och fick även bekräftat att mystiska "Hallå" inte hade hört vårat desperata babbel.
Det går att säga mycket om min praktikplatsperiod och min handledare som jag hade då.
Idag skänker jag dock bara ett tack till Erik för att han introducerade musik som ett sätt att avreagera sig från jobbet. Det finns inget som slår ut jobbtankar så bra som svensk hiphop och spellistan "spring elise spring!" vilken han satte ihop till mig.
#thuglife
Mamma och pappa kör med kaffe och kakor i sängen. Jag och Johan har våra väderrapporteringar som lever vidare 😊
Läkaren på Spec-mvc fick tillbaka remissen hon hade skickat till gyn på Lundby. De ville inte ta emot mig. Tydligen så sysslar dom inte med den typen av behandlingar längre. Jag undrar om dom ens såg att jag har varit aktuell patient samt fått en hel del läkemedel utskrivet.
Efter en plötslig blödning igår som senare avtog ringde jag till 1177. Jag sa att jag inte visste vem jag skulle prata med. Spec-mvc har förstås skrivit ut mig och tidigare gynmottagning vill inte ta tillbaka mig. Sjuksköterskan jag pratade med var väldigt förstånde, men sa att dessa frågor skall besvaras av en specialist. Så länge jag inte har väldigt ont ska inte blödningen i sig vara farlig. Hon höll med om att jag skulle ringa tillbaka till gyn för fortsatt rådgivning då dom har skrivit ut läkemedel.
Idag har jag telefontid (vilket känns ganska obekvämt på vårt lyhörda kontor..) så vi får se hur det går.
Det känns tröttsamt att detta påminner om psykvården under våren 2013. När du väl har kommit in i systemet får du bra och adekvat hjälp, men din väg dit kantas av smällar.
Förstår dom inte att jag, som så många andra, redan ligger ner efter en brutal smäll?