Don't give up on me

Jag går och aktar mig för vintern
Och för gråten och den stora depressionen
Jag har liksom gömt mig i ett halvår under täcket
För att skydda mig mot ensamheten och tvivlet
Och mot tomheten efter explosionen


Vet inte när det är dags att börja prioritera sin hälsa och sådär. Känns som att jag skall explodera ibland, vilket går ut över andra.
Hade kul på Yaki da iaf, dansade sönder :-)

Men jag kan inte somna nu. Eller vill kanske inte. Det kan vara svårt att skilja på vilja och förmåga ibland. Okej, jag slutar flumskriva nu.

Pussgodnatt