Lokalsinnet

"Längst upp på Kungsgatan.. Är det vid Poseidon eller?

Nu märks det att Johan har varit norrlänning för länge 😁

Idag har vi vart på arena och sett SM i längdskidor. Snart blir det Pinchosmat innan Skönheten och odjuret ❤

Lite gott i själen

Samlade på mig massa ångest i den tomma lägenheten i förmiddags och försökte tappa det längs vägen när jag tog mig ut för en pokémonpromenad.

Gick längs med älven och tog sedan en kaffe och smörgås i solen. Det börjar smälta ute nu och det värmde gott. Pratade i telefon med Evelina den fina och Hanne och kände efter det att energin höjdes. Noterar, noterar, noterar för det är så otroligt skönt när ångest släpper för ett tag.

Imorgon kommer Johan tillbaka vilket höjer temperaturen i hjärtat! Då ska vi ta en utflykt till skulpturparken och sen ska jag fixa tacopaj till middag ❤

"Det är inte värt det"

När en kollega som du har kännt ytligt i två månader poängterar att du har verkat ledsen emellanåt är du kanske inte så bra på att hålla masken som du tror.

Hon är från Stockholm och har själv flyttat runt en del. Och äldre, vilket gör att orden fastnar lite lättare.
Man måste få må bra, men detta kommer alltid ha varit en bra erfarenhet. På flera sätt.

Nu ska jag iväg och dansa. Det känns bättre för stunden och jag håller fast vid varje ögonblick av välmående.

"Det är inte värt det". Att må såhär. Jag vet ju det men jag är så orimligt envis, ambitiös och planerande. Jag vill alltid göra mitt bästa och kämpa. Men vad definerar det bästa?

Om några månader ska jag klappa mig själv på axeln. Inte bara för allt jag lyckades ordna under hösten och att jag vågade lämna allt. Jag ska klappa mig själv på axeln för att jag vågade tillåta mig själv att ge upp och komma tillbaka.

❤❤❤