När en kollega som du har kännt ytligt i två månader poängterar att du har verkat ledsen emellanåt är du kanske inte så bra på att hålla masken som du tror.
Hon är från Stockholm och har själv flyttat runt en del. Och äldre, vilket gör att orden fastnar lite lättare.
Man måste få må bra, men detta kommer alltid ha varit en bra erfarenhet. På flera sätt.
Nu ska jag iväg och dansa. Det känns bättre för stunden och jag håller fast vid varje ögonblick av välmående.
"Det är inte värt det". Att må såhär. Jag vet ju det men jag är så orimligt envis, ambitiös och planerande. Jag vill alltid göra mitt bästa och kämpa. Men vad definerar det bästa?
Om några månader ska jag klappa mig själv på axeln. Inte bara för allt jag lyckades ordna under hösten och att jag vågade lämna allt. Jag ska klappa mig själv på axeln för att jag vågade tillåta mig själv att ge upp och komma tillbaka.
❤❤❤
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar