Helt slående.
Jag sätter på spotify och Johan nämner något om att jag ska föra över låtar till honom. Eftersom Johans musiksmak är ett icke-existerande fenomen bad jag honom att lyssna på några av de nyaste jag lagt till och bedöma dem.
"Jaa..men jag vill ju ha lite gamla klassiker också"
"Vaddå? Typ 80-tals rock?
"Nej, men lite pop kanske.."
"Okej, som ABBA, Roxette?
"Nej...Britney Spears.."
Gammal klassiker...
Jag har sedan länge velat prova på att göra egna falaflar, men har alltid trott att det kräver en fritös. Efter att ha varit hemma hos Pedro för någon månad sedan som friterade rotfrukter till höger och vänster i en vanlig kastrull, började jag så smått tänka om.
Så ikväll vart det dags! Smaksatte med koriander, lime och persilja bland annat. Friterandet lämnade jag till bk-mästaren i hushållet. Det blev mycket finare än vad jag trott! (Förutom när jag råkade lägga i bollarna i för låg temp och degen spreds ut, men det ignorerar vi).
Nu är det smakdags!
Och imorgon blir det hemlig upptäcksresa.
Puss 🍷
"Elise, vad är detta. Du ringer så mycket. Du måste jobba jämt. Du gillar pengar?"
"Nja, jag är ju faktiskt ledig också. Men jag kanske bara gillar att jobba?"
"Elise, jag gillar att du är min handläggare, vet du varför?
"Nej?"
"För du hör av dig"
Detta har jag såklart funderat på både under utbildningen och nu under kafferasterna, där de uppgår till...kanske 15 %.
Idag hade vi nätverksmöte med representanter från olika boenden som tillhandahåller utslussningslägenheter åt våra ungdomar. Där fick man definitivt statistiken demonstrerad i ansiktet.
Männen i socialt arbete arbetar inom privat sektor, med ledande chefsbefattningar.
Inte pappa då, men han jobbar ändå inom landstinget och kan knappast titulera sig gräsrotsbyråkrat.
Jaja, nu ska jag vara kontaktperson åt boendena hursomhelst så det ska bli kul och se hur samarbetet blir.
--
Ikväll tänkte jag värma upp oss med köttfärssoppa 💜💙💚 Först ska jag bara till bibblis och lämna tillbaka 7dagarslånet. Vill hitta en ny serie jag fastar för..
Puss
Spårvagnsbloggandet 💜
Är påväg hem från första aw med jobbet. Vi var på Meze som ligger i stadsmuseet. Jättegod framförallt persisk mat som låg i mysig lokal i en källare som aldrig tog slut.
Sedan fanns ett behov av efterrätt så då hamnade vi på Condeco som uppenbarligen också hade god kaffe Baileys :) ehehe.
Jättekul trots att vi inte var så många. En rolig detalj t.ex. när 145 cm långa Mariam skall prova 195 cm långa Jakobs cykel. Hon nådde knappt med huvudet till sadel.
Helg <3<3
Nu är socelise påväg hem från ett möte på ett Put-boende. Det är kul att vara ute i verksamheter och deras hem snarare än i mitt skrymsle som jag har försökt pimpa med lösgodis, frukt, halvlevande krukväxter och färre postit-lappar.
Det är spännande med rollförändringen som blir när man går från stödassistent i utförarverksamhet till myndighetsperson i beslutarverksamhet. Som kontaktpersonen på boendet sa idag: "Ja, vad ska man kalla dig, du är hans sockontakt?". Och ibland blir jag pekad på och presenterad som: "Ja, men det är sånna frågor som du kan ta upp med socialtjänsten". Man blir alltså benämnd som hela jäkla förvaltningen.
Hej byråkratprat.
Ikväll ska jag prova zumba hursomhelst. Shbampassen går lite förtidigt för mig så man får anpassa sig.
Annars var helgen och utspökandet himla skoj!
Puss
Har haft en görskoj minihelg i Malmoe med födelsedagsfirande för Evelina den fina. I sann bohuslänsk anda bjöds det på typ fem kilo varmrökt lax och regor. Hembakat bröd och marängtårtor och kaffe med avec.
Mycket fint!
För en upptäcksälskande tönt som mig var det också väldigt spännande att tillställningen hölls i en never-ending femma på 100+ kvadrat.
Har lekt lekar, misslyckats med uppdrag och bidragit till högklassig konst. Och dansat hela natten. Bäst!
Snart hemma ♥
Ibland blir det att jag bosätter mig på 2:ans linje eftersom jag är för lat för att hoppa av och byta på korsvägen. Det är intressant att se om det är någon annan som åker från förort till förort.
Ibland lär man sig sina medpassagerare. Det är om man alltid åker med samma vagn på samma tidpunkt vill säga.
Jag har dock lärt mig att utnyttja flextid, aka sovmorgon lite då och då och tar typ alltid olika vagnar både till och från jobbet.
Nu lämnade min medpassagerare mig. Så jäkla mainstream att hoppa av på centralen. Får se om det sätter sig någon ny brevid mig.
Pussout
Bästa välkommenhem-hälsningen:
Efter en väldigt spontan danskväll på parklane, hamnade vi i en säng 50 m längre ner på gatan.
Vissa skulle kalla det onödigt. Till Johan kallar jag det vardagslyx.
Vill ta med mig sängen hem.
Puss
När jag jobbade andra året på Ingebäck i somras kände jag av ett allt växande behov av att få utvecklas. När jag inte längre var den "nye vikarien" utan informellt förväntades att ta ett större ansvar, kände jag också ett sug efter mer. Jag ville också vara kontaktperson, vara med på apt, ha tillgång till dokumentation systemet på datorn och följa med på möten. Lite av detta kom jag också i kontakt med då ordinarie personal hade semester, och varje gång kände jag; Ja! Jag vill ha mer!" Det var utvecklande, självförverkligande och en känsla av att jag fick möjlighet att bidra med min (nästan) fulla kapacitet.
Jag fick smaka på ansvaret, trivdes och ville ha mer.
Och det är precis vad jag har fått nu. På mitt nya jobb, där allt är så totalt annorlunda men där möjligheterna till utveckling, problemlösning och ansvar är i princip obegränsade. Man kommer i kontakt med akutboenden för hemlösa familjer, konflikter mellan ungdomar och deras nyanlända anhöriga, en flyktingström med barn samtidigt som transitboendena är fulla, gravida tonårsflickor med avvisningsbeslut och mycket, mycket annat.
Det känns ofta väldigt komplicerat och moraliskt slitande inombords. Men det är samtidigt spännande och så otroligt lärorikt.
Jag har plötsligt fått en stor portion med ansvar. Men jag är ännu långt ifrån mätt.
______
Och nu byter vi Mölndal stad och kostymbyxor mot Lindemans rött (nej tyvärr anja, ditt vintips kom in för sent) och kattgos!
Puss!
..fast i hissen denna gång, mot en företagsbil som står dygnet runt på vår besöksparkering. Jag tycker mest det är lustigt att han inte har fått några böter än.
Kom hursomhelst på en brilljant idé nu på morgonen om att starta en liten kampanj;
#gladalappen
Varför inte förgylla tillvaron i huset lite genom att sätta upp glada lappar? Ett typexempel på detta är när syrran satte en lapp i trappan att grannarna kunde få hennes GP. Superbra tycker en gladlappskrivande person som jag.
Tveksamt dock om den äldre generationen vill med på det tåget.
Nu är jag på väg till en lång flexdag på jobbet iallafall. Ska hjälpa en kille ansöka om ek. bistånd vilket är typ tio gånger svårare att greppa än introduktionsersättning. Så lite att en blind ska leda en blind. Men jag kör på tidigare taktik; fråga, fråga, fråga och sedan freestylea!
Puss.
Jag har alltid funnit ett visst nöje i att lura min omgivning att jag tar droger öppet i offentliga miljöer. Som typ på en spårvagn. Genom mina kläder.
Det är iallafall vad jag tror att dom tror att jag gör. Kör lite kvällsheroin sådär på vägen hem.
Har haft en mysig kväll hos Pedro i hans nya lght, med Nathalie och supergod middag. Lite vin också, men bara lite. Ska ändå upp och jobba om 8 timmar.
Berlin var bäst! ♥
Puss
