We are one

Efter 10arbetsdagar i sträck inkluderande en ny tjänst inom underbemmanad myndighetsutövning, är det rätt gött med en ledig helg nu.

Enbart note to self att volontära på lördagkväll och bestämma mig i det förbannade kommun och landstingsvalet.

Annars trivs jag bra på nya jobbet på flyktingmottagningen, trots att det har varit rörigt deluxe. Jag lär mig väldigt mycket, och man får liksom öga mot öga möta en väldigt konstig verklighet.

Häromdagen upptäckte jag att en liten kille satt i vårat personalrum med en kollega från mottagningen för ensamkommande flyktingbarn. Han var tolv år från Afghanistan och hade precis blivit avsläppt ensam utanför socialkontoret som ligger en bit ifrån våra byggnader. Därifrån hade han med hjälp av skolengelska lyckats hitta rätt mottagning. Efter lite pizza och dataspelande fick han åka vidare till ett familjehem.

Det är en jävligt skev verklighet man lever i där föräldrar tvingas skicka iväg sina tolvåringar ensamma på flykt. Det här har jag ju självklart vetat om sedan tidigare, men det var speciellt att få se det framför sig med egna ögon.

Nu helg. Puss