Malmö levererar

Har haft en görskoj minihelg i Malmoe med födelsedagsfirande för Evelina den fina. I sann bohuslänsk anda bjöds det på typ fem kilo varmrökt lax och regor. Hembakat bröd och marängtårtor och kaffe med avec.

Mycket fint!

För en upptäcksälskande tönt som mig var det också väldigt spännande att tillställningen hölls i en never-ending femma på 100+ kvadrat.

Har lekt lekar, misslyckats med uppdrag och bidragit till högklassig konst. Och dansat hela natten. Bäst!

Snart hemma ♥

Att prata i nattmössan, bokstavligt talat

Skulle precis till och sova när Johan hastigt sätter sig upp i sängen efter att ha snarkat konstant i en halvtimme;

"Elise, kom ihåg att jag har gett dig mat!"

"...Du menar att du har gett katterna mat."

"*otåligt*Neej! Vad var det jag sa?"

"*undanhåller ett gapskratt* Att du har gett mig mat..?"

"Ja.."

Tystnad

Ytterst underhållande, men nu borde jag definitivt sova.

Beteenden som kvarstår men skiftar karaktär

Höstbalkongen är härlig <3

Jag  tog en cykeltur till Frölunda torg och 421 förut för att leta mobil. Fanns ingen i den prisklassen jag hade tänkt mig så det får nog bli att vänta på drullepengarna. Det kändes ganska segt att inte hitta det man sökte så den naturliga reaktionen till min sinnesstämning blev lite tröstshopping. Elise för fem år sedan hade tröstshoppat ett par pumps, en (eller två) snygga toppar som bara skulle användas någon enstaka festkväll eller ubersnygga underkläder som gav en ett visst mått av självförtroendeboost. 

Elise idag gick istället väldigt inprogammerat (men dock ändå otippat) in på Hemtex när tröstshoppingreaktionen var igång. Fem minuter senare lämnade jag butiken med två par utreade påslakanset och en pläd (det sistnämnda var faktiskt dock något jag behövde).

Sammantaget visar då detta psykologiska beteende på att Elise har gått från partypinglande ungdom till ekonomimedveten pensionär. 

Hm.

Hursomhelst tycker jag ändå pläden vart fin:

Att vänja sig vid sig själv

För ett par dagar sen blev jag uppringd av en kollega på Ingebäck som frågade om jag kunde ta ett extrapass på lördagen. Det var tydligen kris. Eftersom jag inte hade några speciella planer och tänkte vara lite snäll körde jag på det.

Det var ett pass insatt utöver den vanliga bemanningen, så jag var med en kille på innebandyturnering i Lidköping. Riktigt kul faktiskt, och inte direkt en överdriven känsla av att jobba utöver det vanliga.

Dock när jag tog vagnen hem senare på kvällen tappade jag min mobil ur fickan. Upptäckte det precis när jag hade gått av. Det som är skönt när jag hamnar i sådana situationer är att jag inte blir upprörd längre. Jag är så van att tappa bort eller bli bestulen på visakort, plånböcker och mobiler. Det var nästan så att jag blev förvånad istället att det inte hade hänt tidigare. Jag tror faktiskt inte jag har tappat bort en mobil på nästan två år *klapppåaxeln*

Nu blir det hursomhelst att åka till torget och spärra den i butiken. Kundservice var fyndigt nog stängt igårkväll, men jag har ju iallafall både pinkod och skärmlås på den. Min magkänsla säger dock att den kan ha blivit inlämnad eftersom jag var omringad av pensionärer på vagnen, hej-positiva-fördomar-aka-pensionärer-är-snälla-och-laglydiga.

Annars ska jag och Johan byta gym också till Nordic wellness på torget, och imorgon är det någon slags invigningsfest där. Kul!

Puss!

Från ändhållplats till ändhållplats

Ibland blir det att jag bosätter mig på 2:ans linje eftersom jag är för lat för att hoppa av och byta på korsvägen. Det är intressant att se om det är någon annan som åker från förort till förort.

Ibland lär man sig sina medpassagerare. Det är om man alltid åker med samma vagn på samma tidpunkt vill säga.
Jag har dock lärt mig att utnyttja flextid, aka sovmorgon lite då och då och tar typ alltid olika vagnar både till och från jobbet.

Nu lämnade min medpassagerare mig. Så jäkla mainstream att hoppa av på centralen. Får se om det sätter sig någon ny brevid mig.

Pussout

Bästa välkommenhem-hälsningen: