För trött

Efter en väldigt spontan danskväll på parklane, hamnade vi i en säng 50 m längre ner på gatan.

Vissa skulle kalla det onödigt. Till Johan kallar jag det vardagslyx.

Vill ta med mig sängen hem.

Puss

Att hungra efter ansvar

När jag jobbade andra året på Ingebäck i somras kände jag av ett allt växande behov av att få utvecklas. När jag inte längre var den "nye vikarien" utan informellt förväntades att ta ett större ansvar, kände jag också ett sug efter mer. Jag ville också vara kontaktperson, vara med på apt, ha tillgång till dokumentation systemet på datorn och följa med på möten. Lite av detta kom jag också i kontakt med då ordinarie personal hade semester, och varje gång kände jag; Ja! Jag vill ha mer!" Det var utvecklande, självförverkligande och en känsla av att jag fick möjlighet att bidra med min (nästan) fulla kapacitet.

Jag fick smaka på ansvaret, trivdes och ville ha mer.

Och det är precis vad jag har fått nu. På mitt nya jobb, där allt är så totalt annorlunda men där möjligheterna till utveckling, problemlösning och ansvar är i princip obegränsade. Man kommer i kontakt med akutboenden för hemlösa familjer, konflikter mellan ungdomar och deras nyanlända anhöriga, en flyktingström med barn samtidigt som transitboendena är fulla, gravida tonårsflickor med avvisningsbeslut och mycket, mycket annat.
Det känns ofta väldigt komplicerat och moraliskt slitande inombords. Men det är samtidigt spännande och så otroligt lärorikt.

Jag har plötsligt fått en stor portion med ansvar. Men jag är ännu långt ifrån mätt.
______

Och nu byter vi Mölndal stad och kostymbyxor mot Lindemans rött (nej tyvärr anja, ditt vintips kom in för sent) och kattgos!

Puss!

And she strikes again

..fast i hissen denna gång, mot en företagsbil som står dygnet runt på vår besöksparkering. Jag tycker mest det är lustigt att han inte har fått några böter än.

Kom hursomhelst på en brilljant idé nu på morgonen om att starta en liten kampanj;

#gladalappen

Varför inte förgylla tillvaron i huset lite genom att sätta upp glada lappar? Ett typexempel på detta är när syrran satte en lapp i trappan att grannarna kunde få hennes GP. Superbra tycker en gladlappskrivande person som jag.

Tveksamt dock om den äldre generationen vill med på det tåget.

Nu är jag på väg till en lång flexdag på jobbet iallafall. Ska hjälpa en kille ansöka om ek. bistånd vilket är typ tio gånger svårare att greppa än introduktionsersättning. Så lite att en blind ska leda en blind. Men jag kör på tidigare taktik; fråga, fråga, fråga och sedan freestylea!

Puss.

HackerElise

Jag känner mig sådär lagom töntig just nu som har snokat runt på Ratsit efter våran hemliga argalapp-skickande granne. Till vårt försvar har faktiskt jag och Johan försökt på med dörrknackning, och lösa problemet som vuxna personer, men i Sverige väljer man tydligen att inte öppna dörren utan istället skriva lappar och ringa anonyma klagosamtal till hyresvärden.

Nu har jag hursomhelst hittat en 77-årig ensamstående kvinna på samma våning, som känns som en ganska stark kandidat. I övrigt bor det bara män på vår våning, varav den ena är för ung för att ha bott här i 40 år (uppgifter från den arga lappen).

Nu är ju frågan hur jag ska hantera den här informationen. Jag skulle ju vilja knacka på med ett gäng nybakade bullar och presentera mig ordentligt som den trevliga person jag är. Eller också får man låta det vara a la typisk svennegrannkvarteranda och höra vad bovärden säger när han ringer upp.

Nu äre dags och fixa lite käk hursomhelst!

Puss

We are one

Efter 10arbetsdagar i sträck inkluderande en ny tjänst inom underbemmanad myndighetsutövning, är det rätt gött med en ledig helg nu.

Enbart note to self att volontära på lördagkväll och bestämma mig i det förbannade kommun och landstingsvalet.

Annars trivs jag bra på nya jobbet på flyktingmottagningen, trots att det har varit rörigt deluxe. Jag lär mig väldigt mycket, och man får liksom öga mot öga möta en väldigt konstig verklighet.

Häromdagen upptäckte jag att en liten kille satt i vårat personalrum med en kollega från mottagningen för ensamkommande flyktingbarn. Han var tolv år från Afghanistan och hade precis blivit avsläppt ensam utanför socialkontoret som ligger en bit ifrån våra byggnader. Därifrån hade han med hjälp av skolengelska lyckats hitta rätt mottagning. Efter lite pizza och dataspelande fick han åka vidare till ett familjehem.

Det är en jävligt skev verklighet man lever i där föräldrar tvingas skicka iväg sina tolvåringar ensamma på flykt. Det här har jag ju självklart vetat om sedan tidigare, men det var speciellt att få se det framför sig med egna ögon.

Nu helg. Puss

Den hemliga pundaren

Jag har alltid funnit ett visst nöje i att lura min omgivning att jag tar droger öppet i offentliga miljöer. Som typ på en spårvagn. Genom mina kläder.

Det är iallafall vad jag tror att dom tror att jag gör. Kör lite kvällsheroin sådär på vägen hem.

Har haft en mysig kväll hos Pedro i hans nya lght, med Nathalie och supergod middag. Lite vin också, men bara lite. Ska ändå upp och jobba om 8 timmar.

Berlin var bäst! ♥

Puss