När jag jobbade andra året på Ingebäck i somras kände jag av ett allt växande behov av att få utvecklas. När jag inte längre var den "nye vikarien" utan informellt förväntades att ta ett större ansvar, kände jag också ett sug efter mer. Jag ville också vara kontaktperson, vara med på apt, ha tillgång till dokumentation systemet på datorn och följa med på möten. Lite av detta kom jag också i kontakt med då ordinarie personal hade semester, och varje gång kände jag; Ja! Jag vill ha mer!" Det var utvecklande, självförverkligande och en känsla av att jag fick möjlighet att bidra med min (nästan) fulla kapacitet.
Jag fick smaka på ansvaret, trivdes och ville ha mer.
Och det är precis vad jag har fått nu. På mitt nya jobb, där allt är så totalt annorlunda men där möjligheterna till utveckling, problemlösning och ansvar är i princip obegränsade. Man kommer i kontakt med akutboenden för hemlösa familjer, konflikter mellan ungdomar och deras nyanlända anhöriga, en flyktingström med barn samtidigt som transitboendena är fulla, gravida tonårsflickor med avvisningsbeslut och mycket, mycket annat.
Det känns ofta väldigt komplicerat och moraliskt slitande inombords. Men det är samtidigt spännande och så otroligt lärorikt.
Jag har plötsligt fått en stor portion med ansvar. Men jag är ännu långt ifrån mätt.
______
Och nu byter vi Mölndal stad och kostymbyxor mot Lindemans rött (nej tyvärr anja, ditt vintips kom in för sent) och kattgos!
Puss!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar