Jag har haft lite svårigheter med att acceptera den självklara våldsaspekten som följer av att bli polis.
Johan visar mig nya grepp varje vecka och jag får agera testdocka med en skräckblandad förtjusning.
Eftersom jag själv inte brukar använda våld, blir jag nästan upprörd när Johan visar ett systematiskt, utstuderat grepp som orsakar smärta.
"Men om det kommer en tjej i min storlek. Varför ska ni använda så mycket våld då?!
Tänk om hon är psykotisk och inte vet vad hon gör??! Kan man inte prata först?!"
#socionom
Johan försöker förklara för mig att polisen bara använder dessa grepp när det verkligen behövs, och att en tjej i min storlek hade förmodligen bara blivit tagen i armen.
Det är ändå svårt att vänja mig vid att världens snällaste kille kommer bruka våld på det här sättet. Även om jag förstår att det självklart är en nödvändighet i många fall.
Efter att ha läst polisens vittnesmål från skolmassakern i Trollhättan börjar jag förstå Johan mycket mer.
Polisvåldet ska handla om att utrota ett hot, både för omgivningen och för en själv. Jag hoppas att han aldrig kommer behöva ställas inför en sådan situation. Jag hoppas att han aldrig behöver pressas så långt att han står inför att tvingas avsluta en annan människas liv. Jag hoppas att han aldrig kommer behöva hålla i ett barn som har utsatts för dödligt våld.
Men om han gör det kommer han kunna hantera det.
Jag känner ingen som är så mentalt stark som Johan. Han är en fantastisk människa och kommer även bli en fantastisk polis ❤
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar