On top of the world

Tecken på successivt förändrad sinnestämning:

* Från att inte lyssnat på musik på flera månader till att inte klara av en enda bussresa utan det.

* Från att inte ha uppdaterat instagram/facebook mer än då och då för att visa mormor att jag lever, till helt plötsligt dagliga uppdateringar om ingenting.

* Från att sitta på toan på jobbet och lipa i en kvart till att glömma bort att gå på toa.

* Från att tröstäta ett par gånger i veckan till att inte vara sådär jättehungrig (men såklart fortfarande äta ordentligt, diabetes duh!).

* (Ny bubblare): Från att slita sönder nagelbanden till att måla naglarna och sätta på ringar.

Detta är helt okej så länge jag sover okej och inte börjar känna mig jagad av trafik.
Sju timmar i natt är en framgång tack vare att jag fick sova på Johans icke-fönster sida 😊 Sen är det ju helg också ❤

Veckan som varit har förmodligen varit den mest produktiva hittills i mitt yrkesliv;

- Veckohandläggare i nyöppnad LVM-utredning (Har aldrig jobbat med detta tidigare). Telefonsamtal, sjukhusbesök, skriva, skriva, skriva. Tack och lov inget beslut om omedelbart (än).

- Lyckades avstyra ett omedelbart LVU efter att ha övertalat en motvillig förälder till samtycke.

- Skjutsat en grabb för att hämta sitt pass hos sin förälder.

- Kommunicerat en färdig utredning.

- Kopierat och gjort om en utredning där insatsen hade gått ut. Uppföljningsmöte med samma familj. (Detta var inplanerat i kalendern sedan tidigare och kändes dumt att avboka när man försvinner om en vecka)

Och eftersom jag fått mycket stöttning och iallafall lite beröm från både kollegor och chefens chef, tror jag att detta genomfördes hyfsat rätt.
Det är skönt att känna att man förtjänar sin lön. Det kände jag definitivt inte i vintras när jag satt och grinade på toaletten en kvart.

😊

Nu blir det stimulifri frukost i solen. Johan tar längre sovmorgon ❤