Att kunna sitta ensam hemma en lördagskväll med ett täcke i soffan. Att kunna lyssna på honey and the moon. Att kunna reda ut den där toven som är i håret vilken tyvärr kommer när jag sparar till långt hår. Att få äta MIN favorityougurt med frysta bär (och sötningsmedel!).
Att bara få vara med sig själv och uppskatta det.
Trots en obotlig sällskapssjuka. Trots en sjuklig rastlöshet. Trots (ibland) återkommande lätta panikångestattacker. Trots känslan att bara vilja ha någon att krama och kolla på chicklitfilmer eller scrubs med. Trots känslan att vilja ha något som du tror eller vet att du inte kan få. Trots saknad efter svunna tider.
Det känns helt okej just nu. Och jag är så stolt över mig själv. Jag kan försöka acceptera att jag också är en människa. Jag gör också större eller mindre misstag. Jag irriterar och sårar mig själv och andra. Jag är svag, klängig, provocerande, gapig och annat jobbigt.
Men jag är framförallt grym, intelligent, mogen, cool, snygg, rolig, charmig, utstrålande och tusen till saker. Jag är någon man vill vara med. Ibland behöver jag höra det från en främling, ibland från nära vänner eller bekanta, ibland från familjemedlemmar.
Men framförallt,
Jag behöver höra det från mig själv
<3
(Nu skall jag zwappa mellan spotifylistorna "to the man in the hoods", "chill" och "spring elise spring". Detta av den enkla men viktigaste anledningen; Dom gör MIG lycklig)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar