Idiot som inte kan stava rätt..
Det negativa med att plugga socionom är att du blir din egna, och andras, hobbypsykolog. Du analyserar omvärlden och hittar förklaringsmodeller för varenda litet beteende. Det behöver inte alltid vara något negativt i ens vardagsliv, men kan dock upplevas som...lillgammalt eller hur jag skall förklara. Jag minns som tonåring att jag kunde kläcka ur mig kommentarer som "men lägg ner psykologsnacket" till mamma när jag tyckte att det blev för mycket frågor om känslor. I den åldern visste jag iofs inte heller vad skillnaden var mellan en kurator och psykolog, men det är en annan historia. Nu är det hursomhelst istället jag som borde lägga ner psykologsnacket. Det är en konstig känsla det där, att börja bli på det sättet som man föraktade som trotsig (=oförstående?) ungdom.
En annan grej är att du blir din egna klient. Du söker inte hjälp utifrån när det egentligen skulle behövas för du tänker att du kan behandla dig själv. Egenmakt och salutogent perspektiv i all ära men jag börjar inse nu att allt går inte att hantera ensam. Det är ohållbart att vara helt själv i vissa tankar, men samtidigt fungerar det inte heller att belasta en och samma person i din närhet med dem. Containern kan faktiskt bli full.
Av den enkla anledningen har jag bestämt mig för att det är dags att kontakta någon utomstående. Hur jag skall ha tid med det när jag praktiserar typ 9-16.30 varje vardag plus Unga möter unga är en annan femma.. Det är hursomhelst dags att börja prata om och bearbeta någonting jag absolut inte ville prata om för ett halvår sedan. Inte med någon egentligen förutom J. Behandlingsmetoden hulka till Brighteyes (vilket förövrigt hjälper om man fokuserar på texten)/skriva anonyma blogginlägg/läsa på flashback/träna/tjöta hål i huvudet på johan som jag själv har kommit på, fungerar inte längre helt och hållet. Det är mycket jag vill kunna göra utan att behöva analysera det och minnas tillbaka. Och egentligen handlar det om flera händelser som skett under ett relativt kort tidsintervall.
Därför ger vi hälsan lite fokus nu och cuttar ner på den extrema självkritiken. Jag måste sova. Man skall vara snäll mot andra, men likväl även snäll mot sig själv.
Puss
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar