Överanalytiska Elise har något att säga;
När man är stressad och har många bollar i luften är det lätt att överdriva motgångar och ständigt se problem. Men i det här fallet undrar jag om jag verkligen överdriver gällande motgångarna, låt mig förklara närmare;
Uppgift: Sätta in kontanter på banken
Syftet: För att uppnå den där härliga duktighetskänslan när man sparar och så att pengarna skulle hamna direkt på mitt sparkonto
Händelseförlopp:
Försök 1. Går till ett bankkontor med insättningautomat på heden, men denna är stängd och automaten ligger på insidan
Försök 2. Ett par dagar senare, åker förbi Frölunda torg där det finns en automat utanför ett kontor, men denna lider av ett "tekniskt fel"
Försök 3. Ytterligare ett par dagar senare, går förbi kontoret på avenyn och ber dem sätta in pengarna. De suckar och förklarar överpedagogisk att de "inte hanterar kontanter och har faktiskt inte gjort det PÅ ETT OCH ETT HALVT ÅR" Nähä..
Försök 4. Idag, går tillbaka till heden som har öppnat för att upptäcka att deras insättningsautomat är "tillfälligt ur funktion" Kön till kassan är typ.. 30 pers och dessutom när jag frågar får jag veta att det sedan nya året minsann kostar 100 kr att sätta in pengar, om du tillhör en sparbank.
Försök 5. Samma dag, skriver på Fejjan till mamma att nu skiter jag i det här, ta kontanterna och sätt tillbaka pengarna på mitt sparkonto. Kram
Jag är fullt medveten om att jag hade kunnat göra det väldigt lätt för mig och direkt hoppat till försök 5. Men det är inte det jag vill poängtera utan att; NÅGON VILL JU UPPENBARLIGEN INTE ATT JAG SKALL SPARA.
Det läskiga är ju att jag går omkring med pengarna nu på stan (mobilbloggar). Det kommer säkert sluta med att jag ger dem till en uteliggare eller går och köper en diskmaskin eller något annat urflippat, bara för att jag får för mig att det är vad ödet/gud/någothögreväsen vill.
Puss
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar